För en vecka sedan var jag hemma hos mina föräldrar, på min barndomsgård. Jag älskar att komma hem, men just denna årstiden är så speciell och jag är så fylld av förväntan. Det sker nämligen något som ingen park här i Göteborg, ingen grönsaksavdelning på ICA, ingen liten skördemarknad i Majorna kan mäta sig med. Det här är skördetider på riktigt. Jag kommer hem och ser träden digna av alla körsbär och sötbär. Buskarna lyser i olika färger av vinbär, krusbär och hallon. I bakgrunden hör jag pappa vända hö, den här veckan ska allt in så vi hoppas på sol. Tillåt mig låta religiös - men detta återkommande skådespel av naturen är rakt in i hjärtat fantastiskt. Att kliva ut i det daggvåta gräset, klappa katten som lagt sig tillrätta för att lapa solens första strålar, lyssna till nästintill öronbedövande fågelsång och gå från buske till buske, träd till träd och plocka en skål med olika bär till frukosten... Det är rikedom. I ryggen har jag "Korsvägen". En plats där flera olika stigar och gamla skogsvägar möts. Det är lite mer fridfullt här än vid en viss annan korsväg. Inga spårvagnar, betydligt färre människor, lite mer fåglar, ormar, skalbaggar, rådjur, harar, älgar, vildsvin. Det här fick följa med hem till Götet den här gången. De röda vinbären i en kaka som gavs bort till svärföräldrarna. Svampen stektes snabbt upp i smör morgonen därpå och avnjöts på balkongen. De svarta vinbären ska jag spara så länge jag kan för att kunna göra en syrlig, röd smoothie i decembermörkret och drömma om sommaren igen. Har ni smakat gurka tagen direkt från plantan? Om inte - gör det. Åk till närmsta gårdsbutik och köp. Varje år påminns jag om hur gurka verkligen smakar - för let's be honest, mataffärsgurka smakar ingenting. En ljummen sommarkvällspromenad. Plötsligt tittar vår hund nyfiket runtomkring sig på grusvägen. Små, små grodor skuttar över vägen för att lämna sin pöl i kohagen och möta den stora kyrkbäcken. Vi går försiktigt och låter dem hoppa vidare. Det är inte slut än. Äppelträden börjar hänga av de gröna äpplenas tyngd. Vindruvsbusken är överfylld av ljusgröna klasar. Skördetiden har börjat, men den är allt annat än över.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
DietistElinEn blogg om mat och hälsa. Jag är en mattokig dietist, följ med i min vardag, bland mina och andras recept, vad som händer på barnmottagningen jag arbetar på och få tips och råd kring kost och hälsa! Categories
Alla
Archives
Februari 2017
|